Tove Andersson

Börjar få tillbaka inspirationen att göra mönster, som har legat lite på is ett tag.
Här kommer två nya finingar!

Det var ett tag sen jag presenterade ett nytt mönster, men nu är det dags igen! Det här är ett enkelt mönster som jag gjorde för ett tag sen, men inte riktigt hittat någon bra färgställning till, förrän nu.

God jul, i efterskott! Och gott nytt år, i förskott! 2012 kommer att bjuda på en hetsig start för min del, så just nu försöker jag samla krafterna. I och med att nästa år är Strindbergs år (detta uppmärksammande blir mitt enda), bjuder jag på ett porträtt:

Den lilla bloggpaus som uppstod här har berott på tidsbrist. Bland annat har jag jobbat med formgivning av en skiva som går under namnet Norrköpingsljud, och nu äntligen är den klar! Det är en dokumentation av ljud i staden, ett sätt att dokumentera och spara de ljudbilder som vi omges av men kanske inte alltid lägger märke till. Här är lite av resultatet:

Fotona är tagna av David Torell. Skivan finns att köpa på Norrköpings Stadsmuseum.

Trots att hösten är den varmaste på länge, känns den obarmhärtigt grå. Här är ett mönster med en färgställning tagen från världen utanför fönstret. Kanske är det ändå bra att låta bli att grälla till det för mycket ibland.

50-talsestetik är ju oslagbar. Roligt är också att göra sina egna, lite moderniserade, tolkningar. Här är två av mina:

Du har väl förresten inte missat min Facebooksida, där jag förutom eget material ger inspirationstips i stort sett varje dag? Du hittar den genom att klicka här.

För ett tag sen gjorde jag två tryck/affischer  i födelsedagspresent till min syster. De ramades in och har nu kommit upp på sovrumsväggen.

Idag gick jag förbi Norrköpings kanske snyggaste port – jag blir alltid så glad när jag går förbi där och ser den blaffiga 46:an på glaset. Jag älskar oblyg typografi, och det här är verkligen ett fint exempel på det. Jag blev så inspirerad av 46:an att jag var tvungen att göra en egen sifferillustration när jag kom hem.

Jag kan bli så trött på minimalism. Trött på vitt, trött på all färglöshet som så många verkar vilja fylla sina hem med. Det kan vara så befriande att gå in i ett hus vars väggar fått vara orörda i många årtionden, där tapeterna blommar och sprakar i alla möjliga färger, och där man inte varit rädd för att färger och former ska skära sig mot allt annat. Mer oräddhet önskar jag, och ger mitt bidrag till maximalismen med det här mönstret:

(Du har väl förresten inte missat att du kan gilla Tove Andersson på Facebook nu?)

Jag brukar inte gilla alla plottriga julklappspapper etc. som finns i affärerna, och hade helst tryckt upp mina egna om jag haft möjlighet. Dessutom brukar jag tycka bättre om mönster och färger som inte är traditionellt juliga, men som ändå andas jul. Och jag vet inte varifrån det kom, men plötsligt hade jag gjort ett mönster som kändes juligt, så här i början av oktober. Kanske skulle det passa på en låda att lägga julpynt i?

(Är det förresten någon mer än jag som tycker att blått är en minst lika julig färg som grönt och rött?)