Tove Andersson

Idag gick jag förbi Norrköpings kanske snyggaste port – jag blir alltid så glad när jag går förbi där och ser den blaffiga 46:an på glaset. Jag älskar oblyg typografi, och det här är verkligen ett fint exempel på det. Jag blev så inspirerad av 46:an att jag var tvungen att göra en egen sifferillustration när jag kom hem.

Jag kan bli så trött på minimalism. Trött på vitt, trött på all färglöshet som så många verkar vilja fylla sina hem med. Det kan vara så befriande att gå in i ett hus vars väggar fått vara orörda i många årtionden, där tapeterna blommar och sprakar i alla möjliga färger, och där man inte varit rädd för att färger och former ska skära sig mot allt annat. Mer oräddhet önskar jag, och ger mitt bidrag till maximalismen med det här mönstret:

(Du har väl förresten inte missat att du kan gilla Tove Andersson på Facebook nu?)

Jag brukar inte gilla alla plottriga julklappspapper etc. som finns i affärerna, och hade helst tryckt upp mina egna om jag haft möjlighet. Dessutom brukar jag tycka bättre om mönster och färger som inte är traditionellt juliga, men som ändå andas jul. Och jag vet inte varifrån det kom, men plötsligt hade jag gjort ett mönster som kändes juligt, så här i början av oktober. Kanske skulle det passa på en låda att lägga julpynt i?

(Är det förresten någon mer än jag som tycker att blått är en minst lika julig färg som grönt och rött?)

I somras ritade jag några blommor för hand, inspirerad av mammas gamla Svensk flora (åh, jag älskar blomsterteckningarna i gamla floraböcker). De är perfekta för att experimentera fram mönster. Här kommer två små tjuvtittar (vallmo och rödklöver):

Ett tag har gått sen jag fick hem korten, det finns fortfarande en hel del kvar att beställa – det kan du göra här.

För tillfället har jag jobb upp över öronen, vilket gör att jag har svårt att hinna med sånt som har med mina mönster, och den här bloggen, att göra. Så till nästa uppdatering, låter jag ett sommarminne vila här:

Finns det någonting alls som verkar lika lugnande på både röriga huvuden och trötta kroppar, som fjäll?

Idag fick jag hem en leverans som jag inte behövde vänta på länge, men som jag ändå sett fram emot mycket. På min kökssoffa står i detta nu en låda full med 500 st dubbelvikta kort med mina mönster och illustrationer på. Jag har lagt upp en beställningssida där all information finns om hur du går tillväga om du vill köpa ett eller flera kort, du kommer till den här.

Jag har varit ute på landet över helgen, och har tagit lite semester från alla mönster ett tag. Men det betyder inte att jag slutar inspireras. I fredags kväll efter ett tunt, stilla regn såg trädgården ut såhär. Vem vet, kanske blir det till ett mönster någon gång?

Sommar, sommar, sommar, och inte så mycket internetaktivitet för min del. Men midsommaren som varit samt midsommarlandskapet nr.1, Dalarna, till ära bjuder jag på min egen kurbitsvariant.
(Apropå Dalarna, föreslår jag att ni besöker min favoritdalkulla Jessicas blogg. Fantastiskt inspirerande och rogivande.)

Jag har så många mönster på lager att jag knappt vet vad jag ska visa er. Samtidigt vill jag inte visa allt, någonting måste ju få vara lite hemligt fram till den dagen då de hamnar på något annat ställe än en datorskärm. (För den dagen ska banne mig komma!)

Den här gången, en liljekonvaljinspirerad skapelse i två olika färgställningar:

Jag fick en riktig inspirationsboost häromdagen och gjorde flera nya mönster. Här är en liten tjuvtitt på ett mönster som jag kallar ”Lappuggla”. Ser ni ugglorna?